Börja skriva på en blogg – åsikter, ängslan & näthat

Det här med att blogga har nog i det stora hela aldrig varit min grej. Jag har ofta svårt att skriva och tillföra saker och det är nog därför jag inte riktigt velat haft en blogg. Jag såg nog det hela som något löjligt och tidsödande bara. Samt att det var bara tjejer som bloggade, och de killar som hade blogg uppfattade jag som att de bara skrev om sport eller liknande.

Jag började få ett intresse för kläder och mode i mitten på gymnasiet. Men det var inget som jag ville uttrycka mig om eller visa på internet. Jag hade (och har) lätt att suga upp det negativa och flytta undan de få positiva saker, kommentarer osv. som jag trodde jag skulle få, om jag startade en blogg. Det kändes underligt.
Jag klädde mig desto bättre med tiden, enligt mig själv. Jag minns dock att jag en dag i ettan på gymnasiet kom till skolan i extrema mjukisbrallor från Adidas och en hoodie med någon ”cool” hip-hop text på. Alla plagg i svart och vitt. Fy fan, det var ap-fult!
Jag kom också ihåg att jag ångrade klädvalet redan efter halva skoldagen. Varför? Blickar. De gjorde mig osäkra. Det var sådana blickar jag trodde folk skulle ge om det helt plötsligt skulle uppstå en blogg från lilla mig.

Sen så fick jag upp en blogg trots allt. Det var via min instagram som jag blev kontaktad från en bloggsida som undrade ifall jag skulle vilja blogga för dem. Jag tackade generat ja på förfrågan och kände mig samtidigt illa till mods. Vad skulle folk tro om mig? En kille som börjar skriva om vad han klär sig i? Det kan ju bara sluta med negativa och kritiska påhopp.

Den här bloggen blev väl … ganska medioker. Det var ingen blogg som folk läste, jag ville inte bli igenkänd som ”Modebloggaren Calle” vid den tiden. Och det var p.g.a, återigen, mitt dåliga självförtroende.
Jag skrev om vad jag gjorde under dagarna, tog lite bilder på mina kläder med en medioker kamera.

Men efter ett tag så slutade jag att blogga. Jag tyckte det var slitsamt och så verkade ingen vilja läsa om vad jag hade för pålägg på min frukostmacka (inte så konstigt va). Jag hamnade i någon död zon ett tag.

Men sen så var det snart dags igen. Denna gång fick jag reda på att en hemsida ville ha lite bloggare för deras klädesgalleria, här i Uppsala. Vid den här tiden hade jag mognat lite och fått lite mer kött på benen, så jag tog beslutet att skicka in en ansökan. Jag var fortfarande nervös och ängslig, jag trodde att folk skulle prata men den här gången fick de göra det. Jag ville ge bloggande ett försök igen, för jag fick platsen som modebloggare.
Jag införskaffade mig en systemkamera, något som jag alltid velat ha. Jag började ta bilder som stod ut mer och som jag kunde känna mig nöjd med. Jag minns att jag fick en kväll när vi stod i kön till en nation som en fin kommentar från en som hade läst min blogg, som tyckte den var grymt bra. Mina polare stirrade på mig och sa ”Har du en blogg??”. Inte ens de visste om att jag hade blogg, för jag hade inte sagt något.
Nu fick jag plötsligt mer vilja att fortsätta med det jag tyckte om att göra. Jag sket ifall det fanns folk som tyckte det var lite annorlunda eller löjligt att en kille blogga om hur man klär sig. Jag vände ryggen till.

Jag blev allt duktigare på att ta outfitbilder och fler och fler läsare tyckte om de jag gjorde. Jag, som var så nära att strunta i att blogga helt och hållet, har nu läsare som uppskattar det jag gör.
På detta sätt gick jag emot det jag själv ansåg var löjligt och dumt. Det finns inte så många killar som bloggar om kläder, vilket är synd. Vågar du ta dig igenom din spärr så kommer det att löna sig till slut.

Jag tror att många som vill blogga är rädda för vad som kommer skrivas om de. Internet är farligt på så sätt. Nätmobbning är ett stort problem för vem som helst kan skriva i princip vad som helst utan att bli igenkända av allmänheten. Det är något som måste förebyggas och stoppas. Det är tyvärr oftast bara negativa kommentarer som lyfts fram medan det säkerligen finns folk som diggar det du skriver om, men som inte säger det till dig.
Vill du börja skriva en blogg om något du brinner för, go for it. Låt inte någon trycka ner dig bara för att du gör något som de inte kan ett dugg om. Att skriva en blogg är nog det bästa sättet att uttrycka sig på och dela med sig av den passion du har för något till alla i din omgivning.